Recension: Kungariket utan Namn av Arie D.

För nästan precis ett år sedan släpptes Kungariket utan Namn av Arie D. på Belletrist Publishing. Jag fick boken av förläggaren Eva Rosengren och har nu läst den i ett svep. Boken riktar sig till barn 6–9 år och är en magisk berättelse om fantasi, hopp och att våga lita på sig själv.

Kungariket utan Namn
Kungariket utan Namn av Arie D.

Maya och Melvin, barn till en älva och en trollkarl, bor i Kungariket utan Namn. Det har inget namn eftersom ingen som bor där minns det. På grund av detta har kungariket tappat all magi – älvorna kan inte flyga och trollkarlarna kan inte trolla.

En dag hittar Maya och Melvin ett ägg under en buske på väg hem från skolan. De tar ägget med sig och kort därefter föds en drake ur ägget som bara barnen kan se och höra. Barnen följer med draken på ett magiskt äventyr där de lär sig nya saker om världen och sig själva.

Kungariket utan Namn
Från sidan 33

Genom berättelsen förstår man att det är förmågan att fantisera och föreställa sig saker som har försvunnit i Kungariket utan Namn. I stycket (se bild ovan) har draken visat barnen att genom att blunda och känna efter kan de hitta sin gula linje och följa den. Just det här stycket tycker jag mycket om eftersom det så tydligt gestaltar intention, att sätta en och att sedan följa den.

Kungariket utan Namn
Från sidan 58

Kanske är det förhållningssättet att det som sker, sker, som gör att jag gillar det här stycket extra mycket. Det faktum att vi behöver acceptera att det kan finnas en mening med att någonting är svårt eller känns farligt. Allt som händer oss, händer just för att vi kan lära oss något av det.

Med båda dessa stycken vill jag visa att boken är ypperlig att använda sig av pedagogiskt. För att lära barn om självförtroende, hopp, fantasi och tillit. Boken är perfekt för högläsning i klassrummet och det finns många situationer som går att plocka ut och prata om, även utanför klassrummet.

Kungariket utan Namn är dessutom otroligt vackert illustrerad av Ida Öhnell. Bilderna skapar så fin stämning och har så varma färger.

Kungariket utan Namn
En av Ida Öhnells illustrationer i Kungariket utan Namn

Kungariket utan Namn är en fin gestaltning av vad fantasi kan göra. Om att stänga ögonen för att öppna alla sina sinnen. Om att våga följa sitt eget hjärta. Jag kan verkligen rekommendera boken till att magi-frälsta sex–nioåringar därute.

Boken finns att köpa på bland annat Bokus, Adlibris och Cdon.

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin
Michaela Gester skriver om att arbeta med texter och berättelser, samt recenserar intressanta böcker inom fack- och skönlitteratur.

JUST NU LÄSER JAG

Tjänarinnans berättelse
Kvartetten
Lyckofällan
Krigsdagböcker 1939-1945

DE SENASTE INLÄGGEN

Osebol av Marit Kapla

Recension: Osebol av Marit Kapla

I Osebol i norra Värmland bor inte så många människor längre. Många jobb försvann när skogsbruket industrialiserades. Skidbacken har vuxit igen. Affären har lagt ner.

Läs mer »
Kategorier
Sekten på DimönPow wow av Tommy Orange