Spegelmannen av Lars Kepler har varit så efterlängtad. Varje gång en ny bok släpps börjar jag läsa eller lyssna på den så fort jag bara kan, och oftast lyfter jag inte blicken förrän sista sidan har passerat. Även Spegelmannen blev en bok jag sträckläste.
För fem år sedan slogs Jenny Lind ner på en gångväg nära sitt hem och fördes iväg i en lastbil. Fem år senare hittas hon hängd i en klätterställning mitt i natten av en kvinna på väg hem från en fest. Ett vittne har gått förbi parken med sin hund strax efter att Jenny dog enligt övervakningskameror i området. Joona Linna kan inte hålla sig borta från utredningen och börjar snart misstänka att vittnet minns mer än vad han ger sken av. Erik Maria Bark kallas in för att hypnotisera vittnet. Fler flickor visar sig ha försvunnit på liknande sätt genom åren och det börjar se ut som att händelserna har samband.
Som vanligt är tempot i berättelsen högt och andfått. Korta kapitel och snabba vändningar gör att jag verkligen får hålla i mig i svängarna. Det går inte att lägga ner boken. Joona Linnas motvalsbeteende är underhållande och engagerande. Envisheten är nog hans starkaste karaktärsdrag.
Jag hade sett fram emot att hypnotisören från debuten med samma titel skulle få vara med igen, och det är han – men på tok för lite. Hypnos är så otroligt fascinerande, och jag vill så gärna veta mer. Men det får jag ta reda på någon annanstans, för i Spegelmannen är det bara det nödvändigaste som kommer fram.
Att läsa Kepler är som att äta upp hela lördagsgodispåsen på en gång, men utan det efterföljande illamåendet. Kväljningarna kommer längs vägen och ibland måste jag hoppa över några rader för att det är alldeles för grymt. Men attans vad bra det är!
Spegelmannen av Lars Kepler finns att lyssna på som ljudbok och att läsa som e-bok via till exempel Storytel och Bookbeat. Boken går att köpa i nätbokhandlar som Bokus och Adlibris och du kan förstås låna den via ditt lokala bibliotek.
