Det känns som om Franz Kafka och Roberto Bolaño har fått ett litteraturbarn – som är både kvinna och modern. Nicole Krauss heter hon och har skrivit romanen Dunkel skog. Fantastiskt språk. Intressanta teman som resor, litteratur och identitet. En bok jag i framtiden vill läsa om för att upptäcka ännu mer. Jag älskade upplevelsen av att läsa den här boken och gav den årets första 5/5.
Boken
Dunkel Skog har två parallella handlingar. Vi får i den ena träffa advokaten Jules Epstein som för att hantera att det mesta av livet är levt skänker bort alla sina pengar till välgörenhetsorganisationer, bland annat i Israel. Han beger sig därför till Tel Aviv utan att meddela nära och kära. Redan på flygresan dit blir han övertalad att fira sabbat hemma hos en rabbi som han är vagt bekant med. I den andra reser en författare med skrivkramp från familjen i Brooklyn till Tel Aviv där hon spenderat sin barndoms alla somrar, för att hitta skrivandets lust och få arbetsförmågan tillbaka. Väl där blir hon kontaktad av en vän till familjen som säger sig ha tillgång till Franz Kafkas icke utgivna texter och vill att hon ska arbeta med dem istället för att skriva sin roman.
Båda två bor ett tag på hotell Hilton utanför Tel Aviv, en plats med en så central roll att den känns som en egen karaktär i berättelsen. Det finns till och med fotografier på byggnaden i boken, som för att verkligen låta mig som läser förstå att själva byggnaden är viktig – fantisera inte ihop hur den ser ut, titta på den.
Lika mycket som resan går till Tel Aviv, är det en inre resa som beskrivs. Båda karaktärerna blir varse om sina syften och mål under tiden de tillbringar i Tel Aviv. Tankar om det judiska, ansvaret för familjen, den stora frågan om vad man egentligen vill göra. Och vad man måste göra. Och vad som är verkligheten.
Läsupplevelsen
Som jag skrev i inledningen älskade jag läsupplevelsen. Språket flyter vackert och lätt, översättaren har gjort ett bra jobb. Känslan av ett mål de båda karaktärerna har (vilket de från början inte är medvetna om) genomsyrar på något sätt alla deras val, och Krauss beskriver det så snyggt att jag blir avundsjuk.
Den judiska identiteten, och ambivalensen inför densamma, är också något som intresserar mig. Och hur tyngda de båda stundtals är av sitt judiska arv. Ibland verkar de önska att de bara var ”vanliga amerikaner” så att de slapp förhålla sig till den judiska kulturen inifrån. Här är det både starkt och skört på en och samma gång.
Om du som jag tycker om Franz Kafka finns det mycket här att fundera på, delvis utifrån konspirationsteorin om att Kafka flydde till Israel och inte dog i tuberkulos i Österrike. När jag läser känner jag stundtals svindel och vill googla allt, men kommer ingen vart. Bokens universum är bokens universum.
Och om du som jag tycker om Roberto Bolaño känner du igen dig i nätet av trådar som författaren målar upp för läsaren. Allt har en mening, men tolkningen av vad som hör ihop är läsarens arbete. Läsarens utforskande.
De parallella handlingarna är ett bekant grepp om du har läst Krauss tidigare böcker. Jag har själv inte gjort det, men är nu intresserad av bland annat Kärlekens historia som gavs ut på Brombergs förlag 2005.
Dunkel skog av Nicole Krauss finns att köpa på till exempel Bokus, Adlibris och Cdon. Boken är utgiven på Brombergs förlag, översatt till svenska av Inger Johansson och kom i början av januari 2019.