Allas lika mellangärde

Recension: Allas lika mellangärde av Sara Granér

Jag har alltid gillat den mörka humorn i Sara Granérs serier. På senare år har jag även börjat tycka om så kallad pappahumor, om än motvilligt. På baksidan av Allas lika mellangärde utlovas just pappahumor, men när jag läser de bildsatta och förvrängda ordvitsarna vill jag utropa: Pappor, se hit, ni har någon att lära er av! Pappaskämt genomsyras ju ofta av låg nivå och trams, men här finns också förvrängda uttryck med flera bottnar och lager.

Bilderna är skapade med kritor, pennor, olja, nål och tråd, på papper, tyg och myndighetspost. Högt och lågt även här, och det fula och fina finns samtidigt.

Gamla teman återkommer i ny tappning: ”vad har du att sälja till ditt försvar” och ”här ligger det en kund begraven”. Men jag ser också, det för mig nya, djurtemat: ”hustlemus”, ”trast issues” och ”bambivalent”. Jag skrattar så att jag får ont i magen, särskilt åt ”Bonde söker Foo Fighters” och ”känna sig obehaglig till mos”. Det går såklart inte att återge, du måste genast titta i boken själv.

Sara Granér kombinerar gränslöst trams med vass samhällskritik och jag bara älskar det.

Denna recension publicerades först i Biblioteket i fokus nr 2 2020.

Allas lika mellangärde finns att låna på biblioteket, och om du vill köpa boken finns den på bland annat Bokus och Adlibris.

Dela på facebook
Dela på google
Dela på twitter
Dela på linkedin
michaelagester

Michaela Gester skriver om att arbeta med texter och berättelser, samt recenserar intressanta böcker inom fack- och skönlitteratur.

JUST NU LÄSER JAG

Tjänarinnans berättelse
Kvartetten
Lyckofällan
Krigsdagböcker 1939-1945

DE SENASTE INLÄGGEN

Svärmodern av Moa HerngrenOm det inte vore för dig